This is our motto
Your time to shine
Dont wait in line

http://www.youtube.com/watch?v=pRpeEdMmmQ0&ob=av2e

idag firades jag hemma med stora tjocka underbara släkten!
fick en massa fina presenter som jag verkligen kommer ha användning för i framtiden!
tackar för allt jag fått, blev verkligen jätteglad!
nu ska jag försöka lura hit min älskling till sängen så vi kan mysa en massa ;)
go natt!

En apa på teve sa att eftersom många har röstat på Sverigedemokraterna, så har Sverige misslyckats xD
in your ass, du har misslyckats, din jävla apa!

Hejsan :D
efter en långhelg hemma hos älskling sitter jag nu hemma själv, eller ja, själv och själv, jag har ju älskade sonic syndicate i mina högtalare :D
helgen har varit lugn och härlig, med en massa mys med älskling, även om det har varit en del bråk och sura miner..
fick höra två gånger under helgens gång att jag var en jävla sugga, men tur som jag har så har jag en pojkvän som vet vad förlåt betyder och hur man säger det :)
tur det ju, annars hade han legat illa till, haha!
men men, om ni vill ha lite annat att läsa om så tycker jag ni ska skriva en rad eller två och berätta om vad ni vill höra från mig, om ni hört nåt skvaller om mig som ni vill att jag ska utveckla eller bekräfta, förutom det kommer det ett inlägg till ikväll om mitt lilla akvarie, med en massa bilder på alla dom små ;)
Puss!

bara 8 dagar kvar nu.. i morgon är det en vecka :D
men tll nåt annat, som det var tänkt att jag skulle ägna detta inlägg åt.

Jag har sedan ett bra tag tillbaka håll på med poecilia reticulata uppfödning, och jag har sen tidigare
haft en blogg endast för detta ämne.
Men nu är den bloggen bortagen, av någon konstig anledning har något löst min lösenord och tagit bort
den bloggen, så nu får jag skriva här på denna bloggen istället :P
Men med tanke på att jag inte har så mycket annat att skriva om här så kan jag lika bra skriva allt här,
så har jag allt samlat på ett och samma ställe, så slipper ni, mina kära läsare, hålla
koll på två bloggar samtidigt.
Så lite småfakta om vad jag håller på med, så att även ni läsare som inte haft koll
på min förra blogg nu även kan hänga med i vad jag berättar om i mina kommande inlägg :)

Sedan december 2008, då jag fick mitt första riktiga akvarium, har jag håll på med poecilia reticulata,
även kallad Guppy i det vanliga språket. Anledningen till att jag började med denna hobby
var för att jag inte kunde få en egen hund, katt eller annat husdjur,
så då blev valet inte så stor, och det blev akvariefiskar. Det började med en massa bladade
fiskarter, allt ifrån dalmatiner molly till malål fanns i mitt akvarium.
Men efter ett tag kände jag att det blev bara en dekoration i mitt rum, och jag ville ha mer än så.
Därefter började jag fundera på vad som kunde vara en liten utmaning för mig.
Och jag hörde från många håll att poecilia reticulata skulle vara en väldigt lättskött
art, mat en gång om dagen och sen klarade dom sig liksom.
Jag var inte så posetiv till den arten, men jag gav den en chans.
Hittade en billig säljare, 19 kr/st.
Jag köpte fem stycken till att börja med, men efter en vecka gav den första upp.
Efter ytterligare två veckor gav nästa på tur upp.
Jag var trött på att behöva hålla koll varje dag för att se så att inte en till hade gett upp.
Sen fanns det bara två kvar efter någon månad, och då bestämde jag mig för att köpa in fler,
dock från ett annat ställe.
Jag gjorde som jag blivit ombed att göra i affären, och ändå försvann dom en efter en.
Så jag åkte in till malmö för att leta efter ett nytt ställe att inhandla de små djuren.
Sagt och gjort, så åkte jag in till Hornbach(stavning?), och dessa små rakare höll sig i sju månader :)
Sen dess har jag bland annat köpt från privatpersoner, och även testat från de flesta djuraffärerna i malmö :P
Jag fastnde mer och mer för detta vackra djur, mest intresserad har jag alltid varit av mina tre hanar:
Pytte, Pytteliten och Pytte Jr. Ja, jag döper mina fiskar. Det blir en annan känsla då ;)
Pytte, som var den äldsta hanen, fanns med i inköp nummer tre, sedan kom Pytteliten till i Pyttes första kull,
bara någon månad efter han anlänt hem.
Pytte levde fyra månader hos mig, sen gav hans kropp upp. Bara någon månad efter att Pytte gått bort,
fick Pytteliten sin första kull, och där den enda överlavnde hanen fick namnet Pytte Jr. efter sin farfar.
Ni undrar säkert hur jag kan veta att de är släkt, och jag kan lova att det är inte så svårt egentligen.
Pytte, Pytteliten och Pytte Jr. hade alla tre leopard ränder på sidorna, var slöjfenade alla tre och även väldigt
skart orange färg.
Dessutom såg man knappt skillnad på dem i vuxet tillstånd :P Men jag lärde mig snabbt deras
signatur märke/mönster.
Och ända sen december -08 har detta varit, inte som en hobby, som en livsstil för mig.
Jag lär mig något nytt varje dag, och ska jag vara helt ärlig så tjänar jag inte ett ruttet öre på att sälja
mina poecilia reticulata då jag får för många.
Jag gör det för att bygga upp lite kontakter, för att få tips från andra för att sedan lära mig något
nytt, det är väl det ända som jag egentligen tjänar.
Och sen får jag alltid så mycket tillbaka. Jag har för tillfället två väldigt vackra blåslöjfenade honor, och
en hane även han med slöjfena i färgerna orange och svart/blå. Dessa tre har jag köpt in från
Jägers zoo i malmö, och de har nu, efter någon månads tid, 6 yngel i min tank.
Varav det ena, Blackberry, skall släppas ut bland dom vuxna idag, då jag anser att han har uppnåt den rimliga
storleken för att klara sig själv.
Om det finns något annat ni vill veta om min uppfödning så är det bara till att skriva :)
Jag svarar på det som jag har möjlighet till att svara på :)

Här kommer även bild på en väldigt ung Blackberry,
endast några dagar gammal :)

usch, söndag nu..
i morgon är det måndag, och då börjar skolan, blööö.
har iallafall varit en rolig helg med mycket skratt :)
har varit hemma hos min själsfrände hela helgen. Han, nils, john & jonathan har lanat hela helgen :P
så jag har ju som sagt haft tid att ändra om lite här på bloggen, som ni säkert märkt.
har även börjat titta på en ny serie, som heter "alien in america", skitbra serie :)
funderar på om jag inte ska lägga mig och titta på ett avsnitt och sen sova.. problemet är bara att jag vet att jag inte kommer kunna sova, för mitt hjärta är inte här..
han sover i höllviken ikväll, då han ska upp tidigt till arbetsförmedlingen, plus att både han & jag börjar bli lite sjuka..
vi misstänker att han har börjat få en liten lunginflamation, så han ska sova hemma och sova så mycket som möjligt.

älskar dig min jonas hammartrop, du är mitt allt!
du är mitt liv, mitt ljus, min värme.
i won't make it without you..

tillbaka igen efter mycket slit och stön med min nya design och header :)
men nöjd är jag iallafall, enligt mig den snyggaste designen/headern hittils,
men det tycker jag ju alltid om dom nya designerna xD men vad tycker ni mina kära läsare?
nu till det andra jag lovade i mitt förra inlägg:

Mitt liv.
På morgonen, en onsdag, den 23 September 1992, sa jag hej till världen.
Bara ett tag efter min födelse gifte sig mina föräldrar, och mamma gick från att heta Klug till Göransson.
Jag var en riktig liten skitunge på bröllopet, tappade min napp hela tiden och min kära farbror Kenneth (som höll mig under sermonin) fick jobba med att plocka upp min napp konstant ;) Jag bar en vacker liten gul klänning med vita detaljer.
Klug kommer från min mammas riktiga pappa, död 1973. Namnet vet jag inte riktigt ursprunget på, alltså vilket land det kommer ifrån.
Utan några bekymmer i livet levde jag två år med mina kära föräldrar, och sen kom min lillebror Lukas till världen.
Jag var överlycklig, Jag hade ett syskon! Jag matade honom med ostbågar och allt annat jag kunde få tag på. När mina föräldrar tog min napp ifrån mig sprang jag till räddaren i nöden, min lillebror, och tog hans napp. Fick han fick jag, eller hur?
Två år efter detta flyttade vi in i vårt hus i Klagstorp. Mina föräldar lovade mig att vi skulle bo i huset på min fyra-års-dag, och så blev det. Detta år fick jag även min andra lillebror, Mattias.
När mamma satt och ammade honom på golvet, satt jag breve med min docka och vaggade henne. Jag ville vara som mamma, jag ville också ha en bebis. Och det hade jag ju!
Förutom att jag lekte med mina bröder hade jag även annars väldigt många äventyr för mig.
Jag fick för mig att jag kunde flyga, och försökte hoppa från ett vitrinskåp i glas.
Som tur är fanns min kära moder i närheten och kunde rädda mig från mina hyss.
Försökte även lära mig flyga genom att öppna dörren när det blåste mycket ute, vilket också slutade med en flygtur. Var glad över att se pappa och min morbror komma hem, skulle öppna dörren för att vara duktig, och visst, dörren var öppen när de gick in, men jag stod inte där. Jag låg lite längre bort ;)
Jag gick hos en dagmamma under mina små-år, en trevlig tant som alltid hade roliga lekar, god mat och intressanta historier att berätta. Tyvärr så dog hon för några år sen, jag upptäckte detta genom att titta i en tidning en söndag, och upptäckte hennes namn i dödsannonserna.
När jag fyllde 6 år började jag förskolan. Man var blyg, man kände ju ingen.
Men jag fick ändå snabbt kompisar.
Jag lärde känna Tina, Caroline & Rebecka. Vi blev livslånga vänner och höll ihop fram tills nian, då vi splittrades och valde olika linjer i gymnasiet.
Den jag fortfarande har kontakt med är Tina. Och jag vet att denna tjej aldrig kommer försvinna ur mitt liv.
Skolan fortsatte, livet lekte. Man längtade efter skolan varje dag, att få träffa alla kompisar och ha roligt.
Men sen uppstod det problem. Man kan säga att det kom med melleniumskiftet.
2002 började mobbningen. Jag blev kallad "fisken", "torsken", "laxen" och en hel del andra saker.
Anledningen till dessa namn var att andra barn fick reda på att min pappa sålde fisk.
För att ha något att göra om dagarna i skolan hade dom då mobbningen mot mig som en hobby.
Mamma medelade skolan om mobbningen, lärarna pratade med barnen som höll på med detta och deras föräldrar.
Det var lugnt i någon vecka, sen började allt igen.
Kvittade vad vi gjorde, skolan verkade inte bry sig.
Samma sak utsattes mina bröder för, och jag var förbannad. Jag ville smälla till dom andra barnen för att dom gjorde så mot mina bröder. Att dom gjorde så mot mig brydde jag mig inte ett gudd om, men mina bröder fick dom inte gå på. Jag skyddade mina bröder så mycket det gick, utan framgång.
Men det var en kass skola, rent ut sagt. Barnen som gick på fritids efter skolan sköt raketer mot våran hund, utan att lärarna brydde sig.
När vi sa till fick vi bara ett ryck på  axlarna tillbaka.
Sedan kom högstadiet.
Jag kände att äntligen skulle jag få börja om, nya klasskamrater, jag hade en  ny stil. Började gå in i punk/rock stilen.
Jag skaffade lite nya kompisar, men problemen med mobbningen fortsatte.
Och här var det samma sak. Rektorn hade möten, och försökte se ut som att han brydde sig, även om alla visste att han egentligen inte gjorde det.
Han blundade för bekymmrena. Enligt honom pågick inte sånt på den skolan, och där satt jag som ett levande bevis.
Men jag överlevde. Ett tag försökte jag svara på deras kommentarer, men det gjorde inte det bätte.
Tillslut ignorerade jag dom, och jag började må bättre.
Mobbningen avtog endast när jag tog det i mina egna händer, det insåg jag under 2006, i åttan.
Samtidigt som jag gick i denna årskurs, fast vårterminen, så 2007, träffade jag min första riktiga seriösa kille, Johan Olsson från trelleborg.
Han var två år äldre än mig, men det brydde jag mig inte om. Han tyckte om mig för den jag var, och inget annat.
Vi var tillsammans från 28/5 - 07 till 16/5 - 10. Alltså var vi tillsammans i lite mer än tre år, var förlovade i ett halvår.
Vi hade stora framtidsplaner, men det hände inte så mycket under vår vardag. Jag ville ha mer spänning, jag ville umgås med kompisar och hitta på saker. Inte bara sitta hemma, titta på film och mysa. Det var underbart, men det blev för bra.
För övrigt hade vi det bra ihopa, vi trivdes tillsammans. Men samtidigt tror jag att jag stannade hos honom för att han var min första kärlek. Det var svårt att släppa.
2008 började jag gymnasiet, det var och är fortfarande himmelriket.
Allt från förskolan fram till nian har försvunnit. Jag mår bättre än någonsin.
Jag fick nya kompisar, Mia Nilsson var en av dom. Erika Albiin en annan.
Från höst 2008 till vår 2010 gick jag naturvetenskapliga programmet, och stormtrivdes.
Det var verkligen inte det jag trott att jag skulle välja, men efter många om och men så blev det mitt val.
Jag träffade många nya trevliga människor som inte visste något om mitt förflutna.
I was in Heaven!
Jag lärde känna Tor Sjöstrand, som idag är en av mina bästa killkompisar.
Man kan prata med honom om allt, man skrattar alltid i hans sällskap, och han är verkligen så lätt att prata med!
Men tyvärr så var jag tvungen att lämna min kära klasskamrat och resten av klassen bakom mig.
Jag var så skoltrött att jag bestämmde mig för att hoppa av och börja om på nytt.
Jag valde då Hotell&resturang programmet, och även om jag fick börja om på nytt så kändes det så rätt. (OCH DET ÄR SÅ RÄTT!)
Över till kärlek igen, efter jag dumpat käre Johan, och en av anledningarna till att jag lämnade honom bakom mig var för att jag träffat en helt underbar kille, en kille vid namn Jonas Hammartorp.
Jag delar fortfarande mina dagar med honom, och har aldrig varit med om att leva såhär.
Jag skrattar varje dag, det händer alltid någonting.
Det kan vara att vi bara umgås med kompisar, att vi pillar med bilen eller något annat. Mys hemma känns mycket mer speciellt med honom, då vi inte ligger hemma varje kväll och tittar på film.

Idag: Jag lever mitt liv med en underbar pojkvän som gör varje dag i mitt liv till det bästa jag varit med om. Jag har genom honom funnit nya vänner som man alltid skrattar med.
Jag har fortfarande kontakten med Tina från grundskolan, och vi snackar inte jätteofta, det kunde verkligen varit bättre. Men vi har inte glömt bort varande iallafall :)
Jag går Hr10 nu, i en härlig klass, har även här funnit några nya vänner.
Inte heller i denna klassen vet någon om mitt förflutna, och även om dom läser detta, så kommer jag inte bry mig, mest för er information ;) Jag är en ny människa, jag har förändrats väldigt mycket sen grundskolan tog slut, och det känns härligt.
Nu ska jag fortsätta leva mitt liv som jag gör nu, för jag mår bra varje dag :)

Go natt!

nu sitter jag hemma hos älsklingenmin med nils, madde & jonathan, killarna lanar medans jag & madde tittar på och hittar på lite av vad vi känner för :)
jag sitter med min lilla laptop och lyssnar på en massa musik, och för tillfället är det Ben E. King - Stand by me som spelas i mina hörlurar!
jag hade tänkt mig att natten ska gå åt till ett långt inlägg med en liten "kort" beskrivning av mitt liv, allt posetivt och negativt som påverkat mig på något sätt i mitt liv.
Hade även tänkt att jag ska ändra om designen här på bloggen så att den blir lite mer inbjudande och trevlig att titta på :)
Jag hoppas att ni mina kära läsare kommer bli nöjda med resultatet, ni får gärna kommentera resultatet efteråt! :)
Jag älskar posetivt såsom negativ kritik, man kan alltid bli bättre, eller hur? ;)
nu ska jag börja på mitt natta projekt,
PUSS!

nu är man hemma igen, tillbaka i gamla vanor.
i morgon börjar skolan, vilket kommer resultera att jag inte kommer tillbringa varje minut av mina dagar tillsammans med mitt hjärta.
jag har vant mig vid det nu, jag vill inte vara utan honom en enda minut..
men men, vad finns det att göra? jag vill, men kan inte precis hoppa av skolan bara för att få vara med mitt hjärta varje sekund av varje minut av varje timme av varje dag av varje vecka av varje månad av varje år..

keep holding on..

Ännu en natt avklarad i Madde & Nils lägenhet :)
det är tredje natten vi sover här nu. Älskling & Nils satt uppe och spelade hela natten, madde somnade vid halv tolv tiden, jag vid lite över ett och jonas & nils vid fyra - fem tiden :P
jag somnade med datorn brevid mig, suttit och kollat på crminal minds hela kvällen/natten :P
har verkligen fastnat rejält för den serien :) den är rolig, spännande, sorglig osv, den har det mesta, vilket gör att den blir roligare att titta på :)
senare blir det till att åka hem till min kära familj för att spendera natten där :)

When I'm alone
I dream on the horizon

dom som inte redan hört, kan jag nu berätta för; jag älskar min jonas hammartorp <3
så rätt så, jag har dumpat äcklet johan olsson, jävla psykfall. :P