29 Augusti, 2010
usch, söndag nu..
i morgon är det måndag, och då börjar skolan, blööö.
har iallafall varit en rolig helg med mycket skratt :)
har varit hemma hos min själsfrände hela helgen. Han, nils, john & jonathan har lanat hela helgen :P
så jag har ju som sagt haft tid att ändra om lite här på bloggen, som ni säkert märkt.
har även börjat titta på en ny serie, som heter "alien in america", skitbra serie :)
funderar på om jag inte ska lägga mig och titta på ett avsnitt och sen sova.. problemet är bara att jag vet att jag inte kommer kunna sova, för mitt hjärta är inte här..
han sover i höllviken ikväll, då han ska upp tidigt till arbetsförmedlingen, plus att både han & jag börjar bli lite sjuka..
vi misstänker att han har börjat få en liten lunginflamation, så han ska sova hemma och sova så mycket som möjligt.
älskar dig min jonas hammartrop, du är mitt allt!
du är mitt liv, mitt ljus, min värme.
i won't make it without you..
i morgon är det måndag, och då börjar skolan, blööö.
har iallafall varit en rolig helg med mycket skratt :)
har varit hemma hos min själsfrände hela helgen. Han, nils, john & jonathan har lanat hela helgen :P
så jag har ju som sagt haft tid att ändra om lite här på bloggen, som ni säkert märkt.
har även börjat titta på en ny serie, som heter "alien in america", skitbra serie :)
funderar på om jag inte ska lägga mig och titta på ett avsnitt och sen sova.. problemet är bara att jag vet att jag inte kommer kunna sova, för mitt hjärta är inte här..
han sover i höllviken ikväll, då han ska upp tidigt till arbetsförmedlingen, plus att både han & jag börjar bli lite sjuka..
vi misstänker att han har börjat få en liten lunginflamation, så han ska sova hemma och sova så mycket som möjligt.
älskar dig min jonas hammartrop, du är mitt allt!
du är mitt liv, mitt ljus, min värme.
i won't make it without you..
Jonas Hammartorp.
There's no where else on earth I'd rather be
Here I am - it's just me and you
And tonight we make our dreams come true
Here I am - it's just me and you
And tonight we make our dreams come true
28 Augusti, 2010
At this moment there are six billion,
470 million,
818 thousand,
671 people in the world.
Some.. Are running scared.
Some.. Are coming home.
Some, tell lies to make it through the day.
Others, are just now facing the truth.
Some are evil men, at war with good.
And some are good, struggling with evil.
Six billion people in the world.
Six billion souls.
And sometimes,
all you need is one.
470 million,
818 thousand,
671 people in the world.
Some.. Are running scared.
Some.. Are coming home.
Some, tell lies to make it through the day.
Others, are just now facing the truth.
Some are evil men, at war with good.
And some are good, struggling with evil.
Six billion people in the world.
Six billion souls.
And sometimes,
all you need is one.
28 Augusti, 2010
tillbaka igen efter mycket slit och stön med min nya design och header :)
men nöjd är jag iallafall, enligt mig den snyggaste designen/headern hittils,
men det tycker jag ju alltid om dom nya designerna xD men vad tycker ni mina kära läsare?
nu till det andra jag lovade i mitt förra inlägg:
Mitt liv.
På morgonen, en onsdag, den 23 September 1992, sa jag hej till världen.
Bara ett tag efter min födelse gifte sig mina föräldrar, och mamma gick från att heta Klug till Göransson.
Jag var en riktig liten skitunge på bröllopet, tappade min napp hela tiden och min kära farbror Kenneth (som höll mig under sermonin) fick jobba med att plocka upp min napp konstant ;) Jag bar en vacker liten gul klänning med vita detaljer.
Klug kommer från min mammas riktiga pappa, död 1973. Namnet vet jag inte riktigt ursprunget på, alltså vilket land det kommer ifrån.
Utan några bekymmer i livet levde jag två år med mina kära föräldrar, och sen kom min lillebror Lukas till världen.
Jag var överlycklig, Jag hade ett syskon! Jag matade honom med ostbågar och allt annat jag kunde få tag på. När mina föräldrar tog min napp ifrån mig sprang jag till räddaren i nöden, min lillebror, och tog hans napp. Fick han fick jag, eller hur?
Två år efter detta flyttade vi in i vårt hus i Klagstorp. Mina föräldar lovade mig att vi skulle bo i huset på min fyra-års-dag, och så blev det. Detta år fick jag även min andra lillebror, Mattias.
När mamma satt och ammade honom på golvet, satt jag breve med min docka och vaggade henne. Jag ville vara som mamma, jag ville också ha en bebis. Och det hade jag ju!
Förutom att jag lekte med mina bröder hade jag även annars väldigt många äventyr för mig.
Jag fick för mig att jag kunde flyga, och försökte hoppa från ett vitrinskåp i glas.
Som tur är fanns min kära moder i närheten och kunde rädda mig från mina hyss.
Försökte även lära mig flyga genom att öppna dörren när det blåste mycket ute, vilket också slutade med en flygtur. Var glad över att se pappa och min morbror komma hem, skulle öppna dörren för att vara duktig, och visst, dörren var öppen när de gick in, men jag stod inte där. Jag låg lite längre bort ;)
Jag gick hos en dagmamma under mina små-år, en trevlig tant som alltid hade roliga lekar, god mat och intressanta historier att berätta. Tyvärr så dog hon för några år sen, jag upptäckte detta genom att titta i en tidning en söndag, och upptäckte hennes namn i dödsannonserna.
När jag fyllde 6 år började jag förskolan. Man var blyg, man kände ju ingen.
Men jag fick ändå snabbt kompisar.
Jag lärde känna Tina, Caroline & Rebecka. Vi blev livslånga vänner och höll ihop fram tills nian, då vi splittrades och valde olika linjer i gymnasiet.
Den jag fortfarande har kontakt med är Tina. Och jag vet att denna tjej aldrig kommer försvinna ur mitt liv.
Skolan fortsatte, livet lekte. Man längtade efter skolan varje dag, att få träffa alla kompisar och ha roligt.
Men sen uppstod det problem. Man kan säga att det kom med melleniumskiftet.
2002 började mobbningen. Jag blev kallad "fisken", "torsken", "laxen" och en hel del andra saker.
Anledningen till dessa namn var att andra barn fick reda på att min pappa sålde fisk.
För att ha något att göra om dagarna i skolan hade dom då mobbningen mot mig som en hobby.
Mamma medelade skolan om mobbningen, lärarna pratade med barnen som höll på med detta och deras föräldrar.
Det var lugnt i någon vecka, sen började allt igen.
Kvittade vad vi gjorde, skolan verkade inte bry sig.
Samma sak utsattes mina bröder för, och jag var förbannad. Jag ville smälla till dom andra barnen för att dom gjorde så mot mina bröder. Att dom gjorde så mot mig brydde jag mig inte ett gudd om, men mina bröder fick dom inte gå på. Jag skyddade mina bröder så mycket det gick, utan framgång.
Men det var en kass skola, rent ut sagt. Barnen som gick på fritids efter skolan sköt raketer mot våran hund, utan att lärarna brydde sig.
När vi sa till fick vi bara ett ryck på axlarna tillbaka.
Sedan kom högstadiet.
Jag kände att äntligen skulle jag få börja om, nya klasskamrater, jag hade en ny stil. Började gå in i punk/rock stilen.
Jag skaffade lite nya kompisar, men problemen med mobbningen fortsatte.
Och här var det samma sak. Rektorn hade möten, och försökte se ut som att han brydde sig, även om alla visste att han egentligen inte gjorde det.
Han blundade för bekymmrena. Enligt honom pågick inte sånt på den skolan, och där satt jag som ett levande bevis.
Men jag överlevde. Ett tag försökte jag svara på deras kommentarer, men det gjorde inte det bätte.
Tillslut ignorerade jag dom, och jag började må bättre.
Mobbningen avtog endast när jag tog det i mina egna händer, det insåg jag under 2006, i åttan.
Samtidigt som jag gick i denna årskurs, fast vårterminen, så 2007, träffade jag min första riktiga seriösa kille, Johan Olsson från trelleborg.
Han var två år äldre än mig, men det brydde jag mig inte om. Han tyckte om mig för den jag var, och inget annat.
Vi var tillsammans från 28/5 - 07 till 16/5 - 10. Alltså var vi tillsammans i lite mer än tre år, var förlovade i ett halvår.
Vi hade stora framtidsplaner, men det hände inte så mycket under vår vardag. Jag ville ha mer spänning, jag ville umgås med kompisar och hitta på saker. Inte bara sitta hemma, titta på film och mysa. Det var underbart, men det blev för bra.
För övrigt hade vi det bra ihopa, vi trivdes tillsammans. Men samtidigt tror jag att jag stannade hos honom för att han var min första kärlek. Det var svårt att släppa.
2008 började jag gymnasiet, det var och är fortfarande himmelriket.
Allt från förskolan fram till nian har försvunnit. Jag mår bättre än någonsin.
Jag fick nya kompisar, Mia Nilsson var en av dom. Erika Albiin en annan.
Från höst 2008 till vår 2010 gick jag naturvetenskapliga programmet, och stormtrivdes.
Det var verkligen inte det jag trott att jag skulle välja, men efter många om och men så blev det mitt val.
Jag träffade många nya trevliga människor som inte visste något om mitt förflutna.
I was in Heaven!
Jag lärde känna Tor Sjöstrand, som idag är en av mina bästa killkompisar.
Man kan prata med honom om allt, man skrattar alltid i hans sällskap, och han är verkligen så lätt att prata med!
Men tyvärr så var jag tvungen att lämna min kära klasskamrat och resten av klassen bakom mig.
Jag var så skoltrött att jag bestämmde mig för att hoppa av och börja om på nytt.
Jag valde då Hotell&resturang programmet, och även om jag fick börja om på nytt så kändes det så rätt. (OCH DET ÄR SÅ RÄTT!)
Över till kärlek igen, efter jag dumpat käre Johan, och en av anledningarna till att jag lämnade honom bakom mig var för att jag träffat en helt underbar kille, en kille vid namn Jonas Hammartorp.
Jag delar fortfarande mina dagar med honom, och har aldrig varit med om att leva såhär.
Jag skrattar varje dag, det händer alltid någonting.
Det kan vara att vi bara umgås med kompisar, att vi pillar med bilen eller något annat. Mys hemma känns mycket mer speciellt med honom, då vi inte ligger hemma varje kväll och tittar på film.
Idag: Jag lever mitt liv med en underbar pojkvän som gör varje dag i mitt liv till det bästa jag varit med om. Jag har genom honom funnit nya vänner som man alltid skrattar med.
Jag har fortfarande kontakten med Tina från grundskolan, och vi snackar inte jätteofta, det kunde verkligen varit bättre. Men vi har inte glömt bort varande iallafall :)
Jag går Hr10 nu, i en härlig klass, har även här funnit några nya vänner.
Inte heller i denna klassen vet någon om mitt förflutna, och även om dom läser detta, så kommer jag inte bry mig, mest för er information ;) Jag är en ny människa, jag har förändrats väldigt mycket sen grundskolan tog slut, och det känns härligt.
Nu ska jag fortsätta leva mitt liv som jag gör nu, för jag mår bra varje dag :)
Go natt!
men nöjd är jag iallafall, enligt mig den snyggaste designen/headern hittils,
men det tycker jag ju alltid om dom nya designerna xD men vad tycker ni mina kära läsare?
nu till det andra jag lovade i mitt förra inlägg:
Mitt liv.
På morgonen, en onsdag, den 23 September 1992, sa jag hej till världen.
Bara ett tag efter min födelse gifte sig mina föräldrar, och mamma gick från att heta Klug till Göransson.
Jag var en riktig liten skitunge på bröllopet, tappade min napp hela tiden och min kära farbror Kenneth (som höll mig under sermonin) fick jobba med att plocka upp min napp konstant ;) Jag bar en vacker liten gul klänning med vita detaljer.
Klug kommer från min mammas riktiga pappa, död 1973. Namnet vet jag inte riktigt ursprunget på, alltså vilket land det kommer ifrån.
Utan några bekymmer i livet levde jag två år med mina kära föräldrar, och sen kom min lillebror Lukas till världen.
Jag var överlycklig, Jag hade ett syskon! Jag matade honom med ostbågar och allt annat jag kunde få tag på. När mina föräldrar tog min napp ifrån mig sprang jag till räddaren i nöden, min lillebror, och tog hans napp. Fick han fick jag, eller hur?
Två år efter detta flyttade vi in i vårt hus i Klagstorp. Mina föräldar lovade mig att vi skulle bo i huset på min fyra-års-dag, och så blev det. Detta år fick jag även min andra lillebror, Mattias.
När mamma satt och ammade honom på golvet, satt jag breve med min docka och vaggade henne. Jag ville vara som mamma, jag ville också ha en bebis. Och det hade jag ju!
Förutom att jag lekte med mina bröder hade jag även annars väldigt många äventyr för mig.
Jag fick för mig att jag kunde flyga, och försökte hoppa från ett vitrinskåp i glas.
Som tur är fanns min kära moder i närheten och kunde rädda mig från mina hyss.
Försökte även lära mig flyga genom att öppna dörren när det blåste mycket ute, vilket också slutade med en flygtur. Var glad över att se pappa och min morbror komma hem, skulle öppna dörren för att vara duktig, och visst, dörren var öppen när de gick in, men jag stod inte där. Jag låg lite längre bort ;)
Jag gick hos en dagmamma under mina små-år, en trevlig tant som alltid hade roliga lekar, god mat och intressanta historier att berätta. Tyvärr så dog hon för några år sen, jag upptäckte detta genom att titta i en tidning en söndag, och upptäckte hennes namn i dödsannonserna.
När jag fyllde 6 år började jag förskolan. Man var blyg, man kände ju ingen.
Men jag fick ändå snabbt kompisar.
Jag lärde känna Tina, Caroline & Rebecka. Vi blev livslånga vänner och höll ihop fram tills nian, då vi splittrades och valde olika linjer i gymnasiet.
Den jag fortfarande har kontakt med är Tina. Och jag vet att denna tjej aldrig kommer försvinna ur mitt liv.
Skolan fortsatte, livet lekte. Man längtade efter skolan varje dag, att få träffa alla kompisar och ha roligt.
Men sen uppstod det problem. Man kan säga att det kom med melleniumskiftet.
2002 började mobbningen. Jag blev kallad "fisken", "torsken", "laxen" och en hel del andra saker.
Anledningen till dessa namn var att andra barn fick reda på att min pappa sålde fisk.
För att ha något att göra om dagarna i skolan hade dom då mobbningen mot mig som en hobby.
Mamma medelade skolan om mobbningen, lärarna pratade med barnen som höll på med detta och deras föräldrar.
Det var lugnt i någon vecka, sen började allt igen.
Kvittade vad vi gjorde, skolan verkade inte bry sig.
Samma sak utsattes mina bröder för, och jag var förbannad. Jag ville smälla till dom andra barnen för att dom gjorde så mot mina bröder. Att dom gjorde så mot mig brydde jag mig inte ett gudd om, men mina bröder fick dom inte gå på. Jag skyddade mina bröder så mycket det gick, utan framgång.
Men det var en kass skola, rent ut sagt. Barnen som gick på fritids efter skolan sköt raketer mot våran hund, utan att lärarna brydde sig.
När vi sa till fick vi bara ett ryck på axlarna tillbaka.
Sedan kom högstadiet.
Jag kände att äntligen skulle jag få börja om, nya klasskamrater, jag hade en ny stil. Började gå in i punk/rock stilen.
Jag skaffade lite nya kompisar, men problemen med mobbningen fortsatte.
Och här var det samma sak. Rektorn hade möten, och försökte se ut som att han brydde sig, även om alla visste att han egentligen inte gjorde det.
Han blundade för bekymmrena. Enligt honom pågick inte sånt på den skolan, och där satt jag som ett levande bevis.
Men jag överlevde. Ett tag försökte jag svara på deras kommentarer, men det gjorde inte det bätte.
Tillslut ignorerade jag dom, och jag började må bättre.
Mobbningen avtog endast när jag tog det i mina egna händer, det insåg jag under 2006, i åttan.
Samtidigt som jag gick i denna årskurs, fast vårterminen, så 2007, träffade jag min första riktiga seriösa kille, Johan Olsson från trelleborg.
Han var två år äldre än mig, men det brydde jag mig inte om. Han tyckte om mig för den jag var, och inget annat.
Vi var tillsammans från 28/5 - 07 till 16/5 - 10. Alltså var vi tillsammans i lite mer än tre år, var förlovade i ett halvår.
Vi hade stora framtidsplaner, men det hände inte så mycket under vår vardag. Jag ville ha mer spänning, jag ville umgås med kompisar och hitta på saker. Inte bara sitta hemma, titta på film och mysa. Det var underbart, men det blev för bra.
För övrigt hade vi det bra ihopa, vi trivdes tillsammans. Men samtidigt tror jag att jag stannade hos honom för att han var min första kärlek. Det var svårt att släppa.
2008 började jag gymnasiet, det var och är fortfarande himmelriket.
Allt från förskolan fram till nian har försvunnit. Jag mår bättre än någonsin.
Jag fick nya kompisar, Mia Nilsson var en av dom. Erika Albiin en annan.
Från höst 2008 till vår 2010 gick jag naturvetenskapliga programmet, och stormtrivdes.
Det var verkligen inte det jag trott att jag skulle välja, men efter många om och men så blev det mitt val.
Jag träffade många nya trevliga människor som inte visste något om mitt förflutna.
I was in Heaven!
Jag lärde känna Tor Sjöstrand, som idag är en av mina bästa killkompisar.
Man kan prata med honom om allt, man skrattar alltid i hans sällskap, och han är verkligen så lätt att prata med!
Men tyvärr så var jag tvungen att lämna min kära klasskamrat och resten av klassen bakom mig.
Jag var så skoltrött att jag bestämmde mig för att hoppa av och börja om på nytt.
Jag valde då Hotell&resturang programmet, och även om jag fick börja om på nytt så kändes det så rätt. (OCH DET ÄR SÅ RÄTT!)
Över till kärlek igen, efter jag dumpat käre Johan, och en av anledningarna till att jag lämnade honom bakom mig var för att jag träffat en helt underbar kille, en kille vid namn Jonas Hammartorp.
Jag delar fortfarande mina dagar med honom, och har aldrig varit med om att leva såhär.
Jag skrattar varje dag, det händer alltid någonting.
Det kan vara att vi bara umgås med kompisar, att vi pillar med bilen eller något annat. Mys hemma känns mycket mer speciellt med honom, då vi inte ligger hemma varje kväll och tittar på film.
Idag: Jag lever mitt liv med en underbar pojkvän som gör varje dag i mitt liv till det bästa jag varit med om. Jag har genom honom funnit nya vänner som man alltid skrattar med.
Jag har fortfarande kontakten med Tina från grundskolan, och vi snackar inte jätteofta, det kunde verkligen varit bättre. Men vi har inte glömt bort varande iallafall :)
Jag går Hr10 nu, i en härlig klass, har även här funnit några nya vänner.
Inte heller i denna klassen vet någon om mitt förflutna, och även om dom läser detta, så kommer jag inte bry mig, mest för er information ;) Jag är en ny människa, jag har förändrats väldigt mycket sen grundskolan tog slut, och det känns härligt.
Nu ska jag fortsätta leva mitt liv som jag gör nu, för jag mår bra varje dag :)
Go natt!
28 Augusti, 2010
nu sitter jag hemma hos älsklingenmin med nils, madde & jonathan, killarna lanar medans jag & madde tittar på och hittar på lite av vad vi känner för :)
jag sitter med min lilla laptop och lyssnar på en massa musik, och för tillfället är det Ben E. King - Stand by me som spelas i mina hörlurar!
jag hade tänkt mig att natten ska gå åt till ett långt inlägg med en liten "kort" beskrivning av mitt liv, allt posetivt och negativt som påverkat mig på något sätt i mitt liv.
Hade även tänkt att jag ska ändra om designen här på bloggen så att den blir lite mer inbjudande och trevlig att titta på :)
Jag hoppas att ni mina kära läsare kommer bli nöjda med resultatet, ni får gärna kommentera resultatet efteråt! :)
Jag älskar posetivt såsom negativ kritik, man kan alltid bli bättre, eller hur? ;)
nu ska jag börja på mitt natta projekt,
PUSS!
jag sitter med min lilla laptop och lyssnar på en massa musik, och för tillfället är det Ben E. King - Stand by me som spelas i mina hörlurar!
jag hade tänkt mig att natten ska gå åt till ett långt inlägg med en liten "kort" beskrivning av mitt liv, allt posetivt och negativt som påverkat mig på något sätt i mitt liv.
Hade även tänkt att jag ska ändra om designen här på bloggen så att den blir lite mer inbjudande och trevlig att titta på :)
Jag hoppas att ni mina kära läsare kommer bli nöjda med resultatet, ni får gärna kommentera resultatet efteråt! :)
Jag älskar posetivt såsom negativ kritik, man kan alltid bli bättre, eller hur? ;)
nu ska jag börja på mitt natta projekt,
PUSS!
27 Augusti, 2010
I can still recall
Our last summer
I still see it all
Walks along the Seine
Laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
<3
Our last summer
I still see it all
Walks along the Seine
Laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
<3
22 Augusti, 2010
nu är man hemma igen, tillbaka i gamla vanor.
i morgon börjar skolan, vilket kommer resultera att jag inte kommer tillbringa varje minut av mina dagar tillsammans med mitt hjärta.
jag har vant mig vid det nu, jag vill inte vara utan honom en enda minut..
men men, vad finns det att göra? jag vill, men kan inte precis hoppa av skolan bara för att få vara med mitt hjärta varje sekund av varje minut av varje timme av varje dag av varje vecka av varje månad av varje år..
keep holding on..
i morgon börjar skolan, vilket kommer resultera att jag inte kommer tillbringa varje minut av mina dagar tillsammans med mitt hjärta.
jag har vant mig vid det nu, jag vill inte vara utan honom en enda minut..
men men, vad finns det att göra? jag vill, men kan inte precis hoppa av skolan bara för att få vara med mitt hjärta varje sekund av varje minut av varje timme av varje dag av varje vecka av varje månad av varje år..
keep holding on..
19 Augusti, torsdag
Ännu en natt avklarad i Madde & Nils lägenhet :)
det är tredje natten vi sover här nu. Älskling & Nils satt uppe och spelade hela natten, madde somnade vid halv tolv tiden, jag vid lite över ett och jonas & nils vid fyra - fem tiden :P
jag somnade med datorn brevid mig, suttit och kollat på crminal minds hela kvällen/natten :P
har verkligen fastnat rejält för den serien :) den är rolig, spännande, sorglig osv, den har det mesta, vilket gör att den blir roligare att titta på :)
senare blir det till att åka hem till min kära familj för att spendera natten där :)
When I'm alone
I dream on the horizon
det är tredje natten vi sover här nu. Älskling & Nils satt uppe och spelade hela natten, madde somnade vid halv tolv tiden, jag vid lite över ett och jonas & nils vid fyra - fem tiden :P
jag somnade med datorn brevid mig, suttit och kollat på crminal minds hela kvällen/natten :P
har verkligen fastnat rejält för den serien :) den är rolig, spännande, sorglig osv, den har det mesta, vilket gör att den blir roligare att titta på :)
senare blir det till att åka hem till min kära familj för att spendera natten där :)
When I'm alone
I dream on the horizon
18 Augusti, onsdag
Jonas Hammartorp, du är mitt allt!
Aldrig någonsin trodde jag att man kunde känna såhär mycket kärlek för någon annan,
men du har bevisat för mig att äkta kärlek finns, och den kan vara livet ut.
Jag vill leva mitt liv med dig, jag vill känna trygghet hos dig, dag in, dag ut.
Jag vill vakna varje morgon med dig vid min sida, då kan jag alltid veta att du kommer lysa upp min dag även på de mest molniga, regniga dagar.
Du får mig att känna mig lycklig, glad, söt, snygg, sexig, självsäker, älskad. Listan kan bli lång!
Du är solen på min dag, månen på min natt.
Jag vill leva mina unga, vuxna och gamla dagar med dig.
Jag vill leva ett långt liv med dig, uppleva allt med dig.
Lämnar du mig vet jag inte vad jag gör. Du gör varje dag speciell.
Jag älskar dig Jonas Hammartorp, föralltid!
Aldrig någonsin trodde jag att man kunde känna såhär mycket kärlek för någon annan,
men du har bevisat för mig att äkta kärlek finns, och den kan vara livet ut.
Jag vill leva mitt liv med dig, jag vill känna trygghet hos dig, dag in, dag ut.
Jag vill vakna varje morgon med dig vid min sida, då kan jag alltid veta att du kommer lysa upp min dag även på de mest molniga, regniga dagar.
Du får mig att känna mig lycklig, glad, söt, snygg, sexig, självsäker, älskad. Listan kan bli lång!
Du är solen på min dag, månen på min natt.
Jag vill leva mina unga, vuxna och gamla dagar med dig.
Jag vill leva ett långt liv med dig, uppleva allt med dig.
Lämnar du mig vet jag inte vad jag gör. Du gör varje dag speciell.
Jag älskar dig Jonas Hammartorp, föralltid!